Lördagen 27 augusti 2011.

”Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda.”

När du, den vackraste pojke jag någonsin skådat, landade i mina armar stannande tiden för ett ögonblick. Mitt hjärta öppnade ännu ett rum. Och rummet vi låg i tycktes krympa och svälla på samma gång. I den bubblan, i det ögonblicket vibrerade något så starkt i luften. En energi  fyllde mig och trots att jag slöt mina ögon när jag höll dig för första gången så såg jag bara ett starkt ljus. Jag fylldes av en värme så sällsam och påtaglig. En närvaro så skälvande.

När jag slog upp mina ögon mötte jag din blick. Och jag visste att det var dig jag väntat på hela tiden. Hela mitt liv. Fram till denna stund. Har jag väntat på just dig.

Välkommen älskade Alfred.

Kom när du är redo.

Min skatt i magen. Finaste lilla du. Vi längtar så efter att få hålla dig i våra armar. Möta din blick. Klappa dina kinder. Dra in din doft. Vackraste lilla du. Vi fantiserar om dina små fingrar och tår. Din mjuka mage och lena näsa. Ibland känns det som tiden står still samtidigt som den rusar rakt in i din famn. Ögonblicket närmar sig med stormsteg. Snart möts vi.

Och jag har aldrig längtat som just i detta nu.

 

 

 

Jag bär mina hjärtan varsamt.

Hennes virvlande hår. Som sockervadd efter en hel dag på stranden. Hennes varma armar runt mina axlar när jag bär ner henne i det svalkande vattnet. När vattnet stiger över min magen känner jag hur hon klamrar fast sina ben runt mina höfter. Samtidigt rör sig bebisen där inne. Långsamma rörelser. En arm eller en fot gör sig påmind. Jag står så. Med den varma eftermiddagssolen i ansiktet. Min dotter på armen. Och mitt nästa barn i magen. Jag känner mig stark. Modig. Snart ska jag bära er båda. I mina armar. Och genom livet.

Lovers Ring. ”We are always together” by Suga Jewelry

Jag kan inte ens sätta ord på det jag vill säga.

För orken är slut. Tröttheten förlamande. Värken konstant. Humöret långt ner i skorna. Jag är inte mig själv längre. Och allt som jag borde le åt. Syrener i full blom. Ljuvligt ljusa kvällar. Värmen. Allt det går mig liksom förbi. Kvar står en hängig kopia av mig själv. Som blir tystare. Tröttare. Så går en dag och kommer aldrig åter. Det är något att glädjas åt ändå. För varje minut, sekund som går för mig närmare dig. Att få hålla dig i mina armar. Se dina blinkande små ögon. Lägga mina läppar mot din panna. Det är allt jag ser och känner. Drömmer om.

En månad kom och gick.

Tusentals kärleksdränkta tankar och ord cirkulerar i mitt huvud. Ditt boff-boffande hjärta är som den vackraste av musik. Dina rörelse som den mildaste av vågor. Min magen växer och det blir tydligt att det här är på riktigt. Det händer nu. Här. I vårt lilla liv. Vi fantiserar om namn. Mjuka filtar. Små strumpor och de minsta av fingrar. Och vi kallar dig Korven.

Ord var håller ni hus?

Inte är ni hos mig i alla fall. Här är det tomt och kallt. Och jag känner mig nästan sjuk av att inte ha något att säga. Nedteckna. Tiden stannar. Mars drar mig framåt men jag står still. Tänker mycket. Oroar mig massor. För allt och lite till.

Men du buffar i magen. Det är sant och på riktigt i allra högsta grad.

Lyckan bor i dina steg.

Jag har sagt det så många gånger förut. Men i dina steg bor lyckan. Det är som om du redan vet det som jag aldrig lyckats förstå. Att lyckan ligger här och nu. För du hittar den i snökockan på gatan. I fågeln som vilar sina vingar på lyktstolpen. I kyrkklockans slag en tidig morgon. Dessa ting. Vid första anblicken verkar de obetydliga, innehållslösa. Men efter att du passerat är de storslagna. Magiska. Något jag aldrig sett förut.

 

”A Light Heart and a Happy Soul by ParadaCreations”

Solen skiner igenom.

Nu börjar jag se ljuset. Min mage växer och tiden som passerar utanför våra fönster tar oss närmare våren och värmen. Den här gången är det sommaren vi väntar på. Förra gången var det våren. Nu är det heta, böljande augusti. När Sverige ligger på klippor, äter glass, sover länge, skålar i iskallt vin och kvällsbadar – då ska vi få vår fina lilla bebis.

För att komma dig närmare drömmer jag mig dit. Lämnar februarikylan och står mitt i augustihettan. Med dig i mina armar.

( Sommaren 2010 på vår balkong)

Det kan man kalla tajming.

Kylan är galen i Stockholm. Snö och is och..måndag. Kanske inte det bästa upplägget för en alla hjärtans dag. En dag som jag för övrigt tycker sådär om. Men efter god middag från fin man, strålande egenkomponerat kort från finaste ungen och den allra första buffen från augustibebisen i magen är jag omvänd. Halleluja vad jag gillar den här dagen!

(You make me happy by ashleyg on Etsy)

10 things I love about you.

1. Din nacke som luktar rött Hubba Bubba blandat med sockervadd.

2. Din varma andedräkt mot min arm om natten.

3. När du stampar fötterna i marken och vägrar ge dig.

4. Hur du håller mig i handen när vi går bredvid varandra i tystnad.

5. När du frågar om jag vill smaka på din mat.

6. Hur du berättar långa historier när vi ligger tätt, tätt bredvid varandra.

7. Ditt lilla finger som du hytter och pekar med när du tycker något är fel.

8. När du sjunger påhittade sånger om allt från leverpastej till kråkor.

9. Ditt skratt när du simmar på rygg i badkaret.

10. Dina småspringhoppande steg en vanlig dag på väg hem från dagis.

(It’s spelled love, 8×10 fine art print by J.M.Barclay on Etsy)