Kroppen: När som helst är det dags. Ca 4% av barnen föds före vecka 38 och lika många efter vecka 42. 92% föds alltså mellan vecka 38 och 42. En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över. Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska på MVC. Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger och för omföderskor vars barn inte fixerat sig, är det inte ovanligt att det sker först när värkarna börjat. Många kvinnor upplever en surrande känsla i slidan när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten och ev. obehag när man sätter sig för snabbt på en hård stol.
Barnet: Nu kan bebisen öka i vikt med nära 30 gram per dag. Barnet väger ungefär 3,2 kg och är ca 48-49 cm.
Kommentar: Står det ”När som helst är det dags”? Alltså jag hänger verkligen inte med. Men jag har känt mig båda tyngre och tröttare de senaste dagarna. Humöret är inte det bästa och igår sa jag ”Det är lika bra att gå och lägga sig, så den här skitdagen tar slut någon gång”. Känns inte riktigt som jag. Och det känns så tråkigt om jag ska vara nere och irriterad den sista tiden bebin ligger i magen. Tror att delar av slemproppen har börjat släppa. Bra att hormonerna jobbar på. Har inte packat BB-väskan. Vet inte varför. Känner mig som en struts som låtsas som ingenting. ” Jag? Gravid? Vaddå?”. Kanske mest för att alla säger att förstagångsföderskor går över tiden. Bebin är fortfarande som mest igång under seneftermiddagen och kvällen. Just nu, på morgonkvisten, är h*n lugn och stilla. Efter vattengympan igår måste h*n ha sussat in rejält. Är väll skönt att bli vaggad av en hoppande mamma kanske.
Hur kände ni er sista tiden av er graviditet? Var ni ljublande lyckliga eller otåliga och bitska? Please, do tell.
Haha, jag är också som en struts just nu
Hmm…och mitt sinnestillstånd kanske bäst sammanfattas som lyckligt bitsk, men framförallt otålig! Håll ut nu, inte långt kvar! Kram
Jag känner som du, vet inte om det beror på att jag jobbar fortfarande eller om det är en normal sinnesstämning överlag sista tiden… Går ju in i vecka 39 imorgon och det är tungt med magen och att ha ont av svullnad och fogar. Jag strutsar också, bb-väskan är inte packad och jag är helt mentalt inställd på att gå minst till BF. Jag försöker dock njuta av sista tiden, för den här tiden kommer ju aldrig igen, när det bara är jag och magen… Snart är ju faktiskt våra bebisar här, och då kommer vi kanske sakna magen trots allt!
Länkar till lite läsning. Två år gammal, men ändå aktuell för dig. Kanske känns det lite bättre
http://hanna.kastas.nu/blog/2006/04/gl.asp
http://hanna.kastas.nu/blog/2006/04/som-utlovat.asp
http://hanna.kastas.nu/blog/2006/05/vertid.asp
http://hanna.kastas.nu/blog/2006/05/att-fda-barn.asp
Och förresten så var det ju faktiskt med slemproppen det började för mig…
Nu har jag inte luskat i arkivet men jag kommer ihåg att jag var rätt loj. Hade ställt in mig på att gå över tiden så jag såg aldrig den 29:e som bf. Den 27:e tog vi bilder komme rjag ihåg och då var det ändå inte sådär, 2 dar innan BF iiih! så när värkarna satte igång den 28:e så var jag förvånad. Minst sagt. Och slemproppen började lossna då också så det är nog på G gums. Om inte annat så lär du föda inom 2 veckor. Det var nåt med slemproppen har jag för mig. 2 veckor efter att slemproppen gått, senast.
Jag mådde bra in i det sista och tiden fram till BF var rätt behaglig, om än lite tung. Däremot kändes varje dag efter BF som en vecka…. Eftersom jag gick sex dagar över tiden var det rätt jobbigt.