Förlossningsberättelse.

Måndag 21/4

Är och färgar ögonbrynen på eftermiddagen . Känner mig konstig i kroppen. Promenerar både till och från salongen.  Väl hemma slår jag mig ner framför tv:n. Känner en molande mensvärk. Blir glad. Tänker att det är förvärkar.  När A kommer hem vid sjusnåret piper jag ur mig att det känns lite konstigt. Något kanske är på gång. Vi fnissar okontrollerbart.

Tisdag 22/4

07:24 Har inte sovit men dåsat. Pratade med SÖS vid två-rycket mest bara för att höra en lugn röst. Fick rådet att ta två Alvedon och värma vetevärmaren. Vilket jag gjorde. Tycker att värkarna känns mer här på morgonkvisten och när jag ligger ner. Kan det vara så att de lugnar ner sig nu när jag gått upp? Tänker min kropp sätta världsrekord i att befinna sig i latensfasen? Only time will tell.

08:26 Går på toaletten och delar av slemproppen lossnar. Nu är den brun och inte genomskinlig som tidigare.

10:37 Skönast är att profylaxandas i värkarna. Skulle kunna prata i en värk men det gör mycket ondare då. Vill helst slappna av så mycket som möjligt. Försöker börja andas på noll. A är hemma från jobbet. Vill inte lämna mig själv. Klockar inte värkarna med tippar på att det är ungefär 5-7 minuter mellan. Slemproppen i brunt fortsätter att släppa.

13:35 A tar tid. Ligger runt 4-5 minuter mellan varje värk och de håller i sig i allt från 45 sekunder till 1 minut. Försöker äta lite spagetti och köttfärssås. Men det sväller mest i munnen. Mellan värkarna är det såå skönt! Tycker fortfarande att det gör ondare när jag ligger ner. Ska försöka sitta ett tag nu.

14:43 Helt plötsligt var det 6 minuter mellan två värkar. Kanske bara är så att min livmoder inte kan klockan så bra.

19:25 Tycker värkarna känns lite starkare men fortfarande typ 5 minuter mellan dem. Men jag är vid gott mod! Det tar den tid det tar. Bara att kämpa på! Vetevärmaren är min bästa vän just nu.

21:00 Drar ut på långpromenad runt söder. Nu ska ungen ut! Går snabbare än jag gjort på flera månader. Efter backen upp till Mosebacke värker det i hela kroppen. Jag håller A i handen och vi stannar vid varje värk.

22:00 Tar ett hett bad. A klockar värkarna. Skönt med det varma vattnet. Inte så skönt att försöka ta sig upp. Efteråt lossnar resten av slemproppen. Hade funderat innan hur man skulle veta att det är slemproppen. Men det vet man. I promise. Som en jättemanet. Vi går och lägger oss och nu sätter en helt ny smärta in. Tyngre värkar. Jag får koncentrera mig på att inte tappa bort mig i andningen. Det gör ont på ett helt annat sätt. Mer intensivt. Känns i hela kroppen på något sätt.

00:30 A ringer SÖS och berättar läget. Jag har 2-3 minuter mellan värkarna och de säger att vi är välkomna in om 40 minuter. Ringer taxi. Vi stannar upp och kramas i hallen. Förundras över att nästa gång vi kommer hem är vi tre.

Onsdag 23/4

01:00 Ringer på klockan och blir insläppta efter ett tag. Mina värkar har avtagit. Typiskt. Men de säger att det är helt normalt och supervanligt. Vi blir visade till ett rum och får träffa barnmorska nummer ett. Hon har fullt upp och ber oss vänta 30 minuter.

02:00 Undersökning. Öppen 4 cm . Cervix 0, 5 cm,  Jippy vi får stanna! På med mjuka rocken. Vi ska föda barn.

02:40 Tappar upp bad i det jättefina badkaret. Tänder ljus och försöker slappna av. Är superskönt med det varma vattnet mellan värkarna men jag upplever att det är mer smärtsamt att ”ta” värkarna och jag slumrar mellan dem. Går upp efter 20 minuter.

03:30 Promenerar i korridorerna. Vill inte stå still eller sitta ner. Gör mycket ondare då. Säger åt A att försöka vila lite i Tv-rummet. Jag vankar utanför. Hör en hel del förlossningsskrik som följs av bebisskrik. Försöker förstå att det snart är jag som låter så.

04:30 Nu tycker jag att smärtan kommer tätare och kraftigare. Börjar känna mig dåsig efter snart två nätter utan sömn.

05:00 BM vill att jag ska lägga mig ner i sängen och vila. För att orka med resten. Jag vill inte. Måste röra mig hela tiden, annars är det som om smärtan tar över. Hon frågar hur jag ställer mig till att få något lugnande att sova på. Jag tackar nej.

06:20 BM tycker att om jag inte kan vila så kan vi lika bra sätta igång showen. Hon tar hål på hinnorna och klart fostervatten avgår. Nu händer det grejor!

07:00 Nu känns det på riktigt. Håller A:s hand och försöker andas men jag tappar bort mig ibland och då är smärtan brutal. Nu kommer BM nummer två, Ulrika. Jag vet inte när jag säger till, men någonstans här säger jag att jag måste få något mot smärtan. Ulrika sätter dropp i förebyggande syfte och ringer narkosläkaren.

08:20 Narkosläkaren dyker upp och A berättar senare att jag kastar slängkyssar åt honom. Så glad blir jag. Kommer ihåg att narkosläkaren frågar efter ett par handskar i storlek 7, 5 och sköterskan säger att hon ska gå och kika om hon kan hitta ett par. Tänker ”Ta bara ett par jävla handskar, jag håller ju för fan på att krevera!” Försöker kröka på ryggen så gott det går mitt i en värk. Smärtan är obeskrivbar och på gränsen till ohanterbar. Min tidigare andning fungerar inte längre. Nu dyker jag in i smärtan istället. Konstigt nog fungerar det. Det tar inte bort det onda men kanaliserar det på något sätt.

08:30 Himmelriket på jorden! Smärtan är borta! Jag jublar och får världens skönaste saccosäck under benen. Undersökning och jag är öppen 6 cm och huvudet är ovanför spinae.

09:57 Smärtan tränger igenom och Ulrika misstänker att jag fått för låg dos. Får en engångsdos och höjning på pumpen. Fungerar direkt! Kan inte kissa själv och tappas på urin.

11:00 Sitter på bollen och lutar mig över sängen. Skönt som sjutton. Frågar ut Ulrika om hur ont det egentligen gör att krysta. Och om det är som alla säger, som en jättebajsnödighetskänsla. Hon skrattar och säger att så är det.

11:58 Nu är jag öppen 7 cm och får för mig att klockan 14:00 ska jag föda barn.

12:20 Får akupunktur i örat. Kommer inte för min värld ihåg varför. Läkare kommer in och konstaterar värksvaghet. Ordinerar högre dos av värkstimulerande dropp. Jag sätter mig på bollen igen och inser att det nog inte blir någon bebis klockan 14:00. Frågar ut Ulrika om nästa BM. Frågar om hon är snäll. Ulrika säger ”absolut”. Jag mumlar något om ”Så säger du säkert bara”.

14:30 Ny barnmorska. Ljuvliga Linn och BM-studenten Karin. Undersökning och jag är öppen 9 cm! Heja mig! Bebisen står strax nedanför spinae.

17:45 Ny undersökning. Jag helt öppen huvudet står 2 tvärfingrar ovanför bäckenbenet. Tappas på urin igen och nu väntar jag på krystvärkarna. Känner en pyttepytte-antydan vid ett tillfälle men sen fortsätter de vanliga värkarna.  Vi sitter på bollen och testar även förlossningspallen för att få den envisa bebin att sjunka ner den allra allra sista biten.  Jag är vid det här laget rätt så groggy. Tänker ”Vad skönt att slippa krystvärkar”. Pratar med Linn & Karin om allt mellan himmel och jord. Fina undersköterskan Frida hämtar lyxig bricka med massa god dricka.

19:10 Nu börjar Linn se lite annorlunda ut. Hon säger att det måste hända något snart annars får vi kanske använda oss av sugklockan. Jag börjar gråta och ber A byta musik. Nu ska vi väcka bebin därinne så den kommer ut! Får en steril kvaddel i benen mot en ihållande kramp. Fungerar prima!

19:30 I journalen står det ”Patienten har varit retraherad i 3,5 tim. Barnets huvud står ett tvärfinger ovanför bb. Pat har ingen krystkänsla.” I verkliga livet betyder det att Linn säger ”Nu måste du försöka krysta på vanliga värkar Jenny”. Jag sätter mig i sängen och får benen upplagda i ställning. A berättar senare att de vrider upp värkstimulerande droppen på max och sen kör vi igång. Med Robyn på högsta volym får jag en värk och trycker på nedåt för allt vad jag är värd.  Tänker att nu har jag minst en timmes jobb framför mig. Linn & Karin skriker att det är jättebra jobbat! Tänker ”Herregud vad de låter exalterade, så bra är det väll ändå inte”. Värk två kommer och jag trycker på, andas in igen och trycker på. Hinner tänka ”Undrar om blodkärl i ögonen brister lätt.” Linn & Karin säger att det är superbra, jättebra, otroligt bra och jag undrar om det är så att min bebis är nära eller om de bara säger så. Vågar inte fråga med risk för att bli besviken. Värk tre kommer och nu säger de åt mig att hålla emot och inte trycka på. Känner något stort mellan benen. I samma sekund säger Linn ” Er bebis har massor av hår”. Innan jag hinner fundera över vad sjutton som händer så kommer nästa värk och jag trycker på och tar i och känner hur något halt rinner ur mig.  Sekunden efter ser jag en liten bebis med massor av hår som lyfts upp nedanför mina ben. Jag är totalt chockad! På fyra värkar, hur gick det till? Får upp den lilla bebisen på magen och den är alldeles ren och fin. Frågar vad det blev och Linn säger ”Vi vet inte, kolla själva”. A säger att han vet och precis samtidigt som jag halvskriker att de ska säga vad det blev, lyfter Linn upp bebisen och jag ser att det är en flicka. Hör A säga ”Det är en tjej.” Då brister det. Hela min kropp brister ut i storgråt och jag stänger ögonen för en sekund. En liten tjej. En dotter. En Majken.

19:44 Helt plötsligt, på ynka 14 minuter, vändes hela världen ut och in. Majken ligger på mitt bröst medan moderkakan trycks ut. Den är stor, röd och hjärtformad. Vår underbara dotter har vilat nio månade i ett stort pulserande hjärta. Inget kunde varit mer passande. Jag blir sydd med tre inre stygn vilket knappt kändes. Jag var hög, lycklig, stark, levande och så förbannat jävla stolt. Jag gjorde det! Födde fram vårt barn. Just där, just då blev mitt liv så oerhört tydligt. Kärleken till Majken överföll mig. Slog omkull mig med en kraft så våldsam att jag knappt kunde andas. Och utanför hade våren slagit ut.