Allt som är du är det bästa jag vet.

I morse vägrade du klä på dig. Klockan tickade. Morgonen höll på att bli för sen. Jag lirkade, resonerade och trugade. Ingenting fungerade. Till slut orkade jag inte längre. Strumporna och overallen blev en brottningsmatch. Du blev först vansinnig. Sen ledsen. Precis som jag. Först arg och sen ledsen ledsen. Jag vet inte om du hann se, men jag började gråta. Bet mig i läppen och stirrade ner i hallgolvet. Hatar att bli arg. Hatar att bli ledsen. Men jag vill likförbannat ha dig precis som du. Allt som är du är det bästa jag vet. Men ibland brister det. Ibland orkar inte den här mamman mer.

Sen lugnade vi oss. Du gick med på att gå till dagis om du fick åka hiss utan skor. Jag sa ja. Du såg nöjd ut. Sen åkte skor, mössa och vantar på av bara farten. Och du sjöng hela vägen till dagis.