Skyddad: Gulligaste ever.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Majken 13 månader.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Dagis.

Nu är det klart. Påskrivet och bestämt. Majken ska börja på förskolan Vita Bergen i slutet av augusti. Känner mig förväntansfull och glad. På Junibacken, som hennes avdelning heter, kommer de vara 10 barn och förskolan har en egen kock. Hoppas hoppas allt går bra!

Nu ska vi hjälpas åt.

Det här kan vi göra. Hjälpas åt för mammornas skull. Kom igen. Ett klick. En liten donation. Allt hjälper. Jag litar på er. Kram.

Vemod.

Idag var det min första dag tillbaka på jobbet. Satt på tunnelbanan och tänkte tillbaka på min tid hemma med Majken. Att vi under den här tiden liksom svetsats samman. Alla tåraroch skratt har klistrat ihop oss för evigt. Trots detta känns det vemodigt. En magisk tid som är över. Något som passerat. Det tänker jag sörja en aning. För att sedan superfira att Majken nu får vara hemma med sin fina fina pappa.

Skyddad: Min Majken i april.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Din första födelsedagsfrukost.

Torsdag 06: 57 i vårt kök. Massor av ballonger. Serpentiner. Paket. Och två föräldrar i partyhattar. Inte så konstigt att du såg en anings skeptisk ut.

Ett år kom och gick.

Det är mitt i natten och jag ligger vaken. Vandrar tillbaka ett år i tiden. Samma mörker. Samma täcke. Samma människa. Då fylldes min kropp med vågor av smärta. Jag knep ihop ögonen och andades. A var alldeles nära mig hela tiden. Kramade, klappade och tog tid. Till slut gick det inte längre. Vi steg upp, ringde SÖS och så var vi på väg. Vi hade ingen aning om vad vi lämnade den natten. Men vi höll om varandra i mörkret i vår lilla hall. A släppte taget, lyfte med sig babyskyddet och så tog vi steget. Aldrig någonsin hade vi kunnat veta vad som väntade oss.

Jag ligger i mörkret och känner samma dofter som då. Minns sterila rum. Händer på min mage. Vänliga ord. Starka kvinnor. Jag hör nyfödda barn som skriker för första gången. Och jag hör kvinnor som skriker från djupet av sitt hjärta. I ett stillsamt och ordnat kaos kämpar vi oss fram mot det största i vårt liv. När vår dotter landar på mitt bröst. När jag klipper av navelsträngen. Då står tiden still. Samtidigt som livet aldrig har vibrerat så tydligt som just då. Just då. I den sekunden. Ändrades allt.

De första dagarna med Majken är suddiga. Jag är dyngstolt och livrädd på samma gång. Precis så känns det faktiskt fortfarande. Jag är så förbannat jävla lyckligt lottad som får dela mitt liv med henne. Tiden stannar fortfarande. När hon ler. Trycker sitt ansikte mot mitt. Klappar min kind. Skrattar åt mina skämt. Hon är allt jag någonsin drömt om. Och mer därtill.

Att ett år har passerat känns skrattretande. Hur var livet innan henne? När det bara var jag och A. Vi två mot världen.  Jag minns såklart. Men ändå inte. Tydligast är nog den där natten i hallen. När vi höll om varandra och tog steget mot det okända. Två skulle bli tre, det visst vi. Men vi hade ingen aning om att vår kärlek skulle växa sig större och starkare. Att vi skulle få uppleva meningen med just våra liv. Meningen med vår kärlek. Är Majken.

Nya Majken.

Hon skriker. Gnäller. Surar. Darrar med underläppen. Gråter krokodiltårar. Blir illröd av ilska. Stirrar på mig som om jag vore världens sämsta. Slår undan skeden med mat. Vänder upp och ner på vattenflaskan. Vrålar rakt ut. Var är lilltjejen med garvet hela dagen? Hon som skrattar så det kluckar så fort man är nära. Borta för alltid eller bara på semester? Jag tror på det senare alternativet. Det är tänder som spökar, hostan som river i ditt lilla bröst och snoret som rinner som gör dig såhär min skatt. Jag ser hur du kämpar. Bara så vet.

Tänderna.

Min dotter tycker inte om att göra som alla andra. Varför börja hålla på med tänder när man är en liten plopp? Nej, tänker hon. Jag väntar hellre tills jag är typ 10 månader. Och då jäklar ska jag slå på stort. Då drämmer jag till med tre tänder på en gång. Tjohej vilken grej!